Läder är det material som åldras vackrast i ett armband, men också det som först går sönder om det är dåligt gjort. Tre saker avgör livslängden.
Ett: hur lädret är garvat
Vegetabiliskt garvat läder mörknar och formar sig efter handleden. Kromgarvat läder är mjukare från start men blir aldrig riktigt samma sak. Pressat läder, där man limmar ihop spillbitar, spricker förr eller senare vid hålen. Titta på kanten: en rå, jämn kant som mörknat är ett gott tecken, en kant som är målad i samma färg som ytan är oftast pressat material.
Två: sömmen
Handsytt med vaxad tråd håller i decennier. Maskinsytt med tunn polyestertråd håller tillräckligt länge men går upp när tråden nöts. Dra lite i sömmen i butiken. Flexar den inte alls är tråden för styv för att följa lädret.
Tre: spännet
Ett spänne i massivt mässing eller stål håller längre än lädret. Ett tunt plåtspänne böjer sig efter några månader, och då sitter armbandet inte längre still. Väg det i handen, tyngden är den enklaste kontrollen som finns.
Skötseln avgör resten
Läder tål inte blötläggning. Ta av armbandet innan du duschar, torka av det med torr trasa om det blivit fuktigt och lägg det plant när det inte används. En gång om året kan du smörja med ett tunt lager läderbalsam, mer behövs inte.
Vill du se vad vi har inne just nu, titta i smycken, där armbanden i läder ligger.